eBook details
- Title: Kosmosdialogerna
- Author : Anna Lytsy & Ami Sundeman
- Release Date : January 22, 2015
- Genre: Philosophy,Books,Nonfiction,
- Pages : * pages
- Size : 1531 KB
Description
Det hÀr Àr ingen vanlig intervju.
Det hÀr Àr en dialog med ett högre medvetande.
Det hÀr Àr det samtal vi alltid velat ha.
Journalisten Anna Lytsy började under en extrem livssituation att kommunicera med den universella intelligens – Kosmos – som Ami Sundeman kanaliserar. I sina personliga samtal med Kosmos fick Anna inblick i ett större sammanhang, som var alldeles för intressant och hoppingivande för att inte delge andra. För att förstĂ„ mer bad hon Kosmos om en intervju. Med uppriktig skepticism men Ă€ven befriande humor krĂ€vde Anna svar pĂ„ tidlösa frĂ„gor om mĂ€nniskans lidande, alltings uppkomst och tillvarons innersta villkor. UtfrĂ„gningen pĂ„gick i tre Ă„r. Kosmosdialogerna Ă€r resultatet. Det hĂ€r Ă€r nĂ„got vi aldrig tidigare kunnat ta del av.
Det hÀr Àr en intervju med universum.
Det jag talar om Ă€r ett slags lidande dĂ€r den som lider har tappat hoppet. Ett lidande som man inte ser nĂ„gon vĂ€g ut ifrĂ„n och dĂ€r man kĂ€nner att jag stĂ„r inte ut, mitt liv gör för ont. Vad sĂ€ger du till oss dĂ„, nĂ€r vi Ă€r dĂ€r? Och dĂ„ förutsĂ€tter du att ni kan höra, dĂ€r och dĂ„? Ja. För jag vill veta vad du svarar. DĂ„ skulle jag sĂ€ga sĂ„ hĂ€r: Lyssna nu min kĂ€ra vĂ€n. Det finns kĂ€rlek och det finns hopp och det finns tro Ă€ven om du inte kan kĂ€nna det just nu. Det finns en mening med ditt lidande, det finns en tanke bakom det. Du Ă€r din egen regissör, Ă€ven om du har glömt bort det. Ha förtröstan, kĂ€rleken kommer att segra. Och dĂ„ skulle jag sĂ€ga att det Ă€r skitsnack. Det Ă€r ju jĂ€ttemĂ„nga mĂ€nniskor som dör mitt i sitt lidande. KĂ€rleken segrade inte till slut för de dödsmisshand¬lade barnen och mördade hatbrottsoffren. Det som segrade dĂ„ var hatet. Ja, i just det livet var det sĂ„ för just dem. Och det Ă€r det hĂ€r som Ă€r problemet nĂ€r vi talar med varandra, jag och mĂ€nniskorna. Jag ser ju ert ”enda” liv hĂ€r och nu bara som en fjĂ€rt i rymden, eftersom era riktiga liv Ă€r sĂ„ oĂ€ndligt mycket större. Men om vi ska tala bara utifrĂ„n perspektivet ”hĂ€r och nu pĂ„ jorden”…sĂ„ stĂ„r vi mĂ€nniskor inte ut med att det inte blev nĂ„gon kĂ€rlek till slut i vĂ„ra ”enda” liv. Med att det inte blev nĂ„gon försoning! Det blev inte medkĂ€ns¬lan som segrade. Det blev en massgrav. Eller total förnedring. Ett söndersprĂ€ngt hjĂ€rta! Nu Ă€r det ju sĂ„ hĂ€r, Anna, att jag kan gĂ„ in i det du sĂ€ger nu, i det du kĂ€nner, i smĂ€rtan och i hopplös¬heten. Eller sĂ„ höjer jag mig frĂ„n den nivĂ„n och ser pĂ„ det som pĂ„gĂ„r utifrĂ„n ett annat perspektiv. Mitt perspektiv. Ja, och det Ă€r bara det som Ă€r intressant för mig. Det andra behöver jag ingen hjĂ€lp med. Lida kan jag. Det vet vi ju redan sjĂ€lva hur det kĂ€nns, vi mĂ€nniskor. Bara alltför vĂ€l.
UR BOKEN